Världens sämsta dejt

Idag är det alla hjärtans dag - världens kanske absolut sämsta dag. No she didn’t 😱! Kan du fethaja att jag gjorde. Alla hjärtans dag är dagen då vi ska tro att vi måste köpa saker för att vi älskar. Konsumtionens dag 🤮. Det är också dagen då pressen på att ha någon att älska är större än nånsin. Helst någon du lever i en tvåsamhet med. Älska, var lycklig, köp choklad - annars får du inte vara med. En perfekt cocktail för dig som vill känna utanförskap, misslyckande och ångest.

Du som läser just nu kanske känner: ”Men vadå, jag tycker det är MYZIGT med alla hjärtans dag. Låt en människa vara kär och glad, jävla bitterfitta”. (Fniss om du använder ordet bitterfitta i dina tankar om mig). Ok, fett om det är så och det är klart du får vara det! Men måste du ha en etikett på dagen du ska vara kär?

Vi var på dejt förra veckan. Vi som i min kille och jag. Inte för att det var någon speciell dag, det var typ grå tisdag, utan bara för att vi hade barnvakt och ville utbyta några oavbrutna fraser över en kall öl. Mysigt, tänker du. Nej, tänker jag.

Det var bara en sån där misslyckad dejt där restaurangen är lite för kall, maten semi-god och stämningen slår i botten 53 minuter in. Anledning: oklar. Det var inget bråk som pågick, inga stora hemligheter som avslöjades. Bara någonting, nån gång under den där första timmen, som slog fel. Samtalet dog och våra blickar blev trötta. Dom få ord som kom ut - syrliga. Vi drog inte ut på plågan längre än nödvändigt. 20.41 gav vi varann en flyktig puss, min kille hoppade på cykeln och jag tog tuben hem. Dan efter var allt som vanligt.

För några år sen hade jag gått bärsärk över det här. Paniken över att vi inte hade en SKITMYSIG dejt skulle växa sig enorm i mitt inre och långsamt bryta ner stämningen till något ännu sämre. Jag skulle analysera sönder situationen. Vad är det för fel på oss? Är vi inte kära längre? Varför är vi inte så där mysiga som alla andra par? OCH VARFÖR HAR VI INTE GIFT OSS ÄN??? Betydelsen av våra dejter, dom där tänkta tillfällena då vi skulle ha mysigt och vara så jävla kära, var otroligt stor.

Och jag skulle kanske kunna ha hamnat där i tisdags. Eftersom vi numera går under kategorin #småbarnsföräldrar blir insatsen ännu högre när vi går på dejt. “Nu när vi har barnvakt så får vi ju VERKLIGEN PASSA PÅ att prata, ha mysigt och vara kära!!!”

Men vet ni vad. Jag är fan över det där. (Eller ja, just nu är jag det i alla fall). För jag har synat bluffen.

Dejten är ett så jävla skevt fenomen, för när det vankas dejt så skjuts förhoppningarna upp i höjden. Det är en uttalad tid på en uttalad plats, då vi ska vara kära och lyckliga. Ok, det låter ju fint. I EN SAGOVÄRLD. Vem vet vad jag har med mig in i den där dejten? Jag kanske har PMS. Jag kanske är stressad. Jag kanske har sovit dåligt. Jag kanske hatar världen av oklar anledning (förmodligen PMS men det vill jag inte erkänna). Eller jag kanske bara inte känner för att snacka. I en nykär fas är förmodligen inget av det ovan ett problem, men så fort en är ur kåtruset så är vi ju återigen - bara människor. Och det finns ungefär en miljon potentiella anledningar som kan göra just den här dejten till världens sämsta dejt.

Vad betyder det här? Vad betyder det för mig och min kille? Att vi inte är kära längre? Tvärtom. Vi har varit ihop i snart sju år, har en liten terrorist mellan oss på nätterna och vi är (för det mesta) askära. Trots att vi har haft massa dåliga dejter. Jag tror fan vi har haft fler dåliga än bra. Dejter där jag har gråtit, dejter där en av oss har dragit (fast bara runt hörnet) och dejter där bordet bredvid har sneglat obekvämt på oss pga röstnivå HÖG. Vi har haft tysta dejter där vi inte har tittat på varann utan bredvid eller snett ovanför. Såna där dejter som par som har varit ihop i 500 år och inte legat på 300 år, har.

Hur kan vi fortfarande vara kära? Enkelt.

För det är inte på den där uttalade tiden och den uttalade platsen jag blir kär. Det är i dom små stunderna, utan förväntningar. Som när vi går och storhandlar på ICA, skämtar om att vi ska köpa en köttkvarn och fulgarvar. Då blir jag kär. Eller när vi sitter och kollar en trött vardagsserie i soffan och jag mest sneglar på min kille (han är alltså SINNESSJUKT snygg). Då blir jag kär. Eller när det slinker in en tungkyss mitt i den stressiga morgonen. Då. Pirr. Kär.

Så den där misslyckade dejten betyder inte så mycket, faktiskt ingenting. Den definierar inte oss. Och det är inte där vår kärlek händer.

Lite samma tänker jag med denna dag, den som ska handla om kärlek. Den betyder inte så mycket och definierar ingenting. Kärlek finns överallt, i en miljard former och den pågår hela tiden. Den behöver inte choklad och en famn röda rosor. Och framförallt behöver den inte uttryckas just idag för att existera.

Nu måste jag skicka ett sms till min kille. Vi har nämligen bråkat. PÅ ALLA HJÄRTANS DAG! 🥶🥶🥶 Sug på den ni.

👻