Håll käften Henrik Schyffert

Det är så jävla mycket tisdag och fruktansvärt mycket februari idag så jag vet egentligen inte hur jag ska kunna skriva om någonting överhuvudtaget. Men så lyssnade jag alldeles nyss på en grym podd med en alltid lika inspirerande Charlotte Sundåker och då blev jag pepp på att skriva.  

Jag kom hem från jobbet idag, nynnandes (eller snarare sluddrandes pga abnorm trötthet) på en låt som stökar runt i mitt huvud. Ja, jag kommer givetvis länka till denna låt men det blir i slutet. Var sak på sin plats osv. Hur som haver, låten i fråga är skapad av Jocke Åhlund som bl.a. är medlem i Teddybears Sthlm. 

Nynnandet (läs: sluddrandet) fortsatte in i middagen och tonerna växte till tankar som översattes till ord. Jag berättade för min familj (min 10-månaders son - mycket intresserad) att jag funnit nya dimensioner i den här låten, att jag verkligen tycker den är så grym och fin men att jag också fortfarande är SÅ provocerad av Jocke Åhlund. Ja, eller "den där störiga snubben" som jag kallade honom för. "SUCK, hela Teddybears är fan störiga" fortsatte jag.

Här gjorde min kille ett försiktigt ifrågasättande. Han påtalade att jag dels gillar en hel del av deras musik och att dom dessutom har rätt mycket bra åsikter som rimmar med vad jag tycker och tänker. Så varför denna upplevelse av störighet och provokation?

🤔

En annan man jag också stört mig mycket på är Henrik Schyffert. Det är ganska lustigt för jag har garvat otroligt mycket åt saker han sagt och gjort. Dom senaste åren har jag dessutom tyckt att det kommit mycket vettigt och viktigt från hans mun. Ändå ville jag som motreaktion till hans senaste föreställning, sätta upp en egen föreställning som skulle heta "Håll käften Henrik Schyffert". Min föreställning skulle gå ut på att berätta hur jävla trött jag var på att höra vad Henrik Schyffert tycker och tänker om allt och inget i hela världen.

Och det är så intressant det här för jag känner hur jag går igång medans jag skriver. Fingrarna hamrar lite hårdare på tangenterna, orden jag skriver viskas lite högre (jag viskar alltid det jag skriver, lite som en trollkvinna) och jag tuggar allt mer frenetiskt på mitt hår.

Men så vad är det som händer Malin???

Jag är provocerad. FETT provocerad. Några utvalda män har hamnat i skottlinjen för min provokation. Men är det verkligen dom det handlar om? Jag tror inte det. Jag gillar nog egentligen alla dom män jag tagit upp. Eller ja, jag känner dom ju inte men jag gillar mycket av det dom gör. Det jag ogillar och det som provocerar mig är det dom står för. Ja, ni vet vad jag pratar om: Den sköna snubben.

Den sköna snubben har jag mött på SÅ många ställen. I h-e-l-a mitt liv. I klassrummet, längst bak i bussen, på jobbmötet, på festen, i kompisgänget, i familjen och varför inte i toakön på valfri festival. Behöver jag ens beskriva honom? Han är skön, han är rolig och han är självklar. Han får det space han vill ha och förtjänar (eller?). Och han provocerar mig. Som fan. Varför?

För att jag vill va honom! Jag ÄR honom. På alla sätt och vis. Jag uppfyller alla dom kvalifikationer en bör ha för att få vara där han är. Men jag har aldrig fått ta hans plats. Jag råkar nämligen ha fel kön. För en kvinna kan aldrig få ta platsen som den sköna snubben.

SUCK.

Ok, vad är det jag vill ha sagt? Att jag vill vara snubbe och leva med en dinglande hudpåse mellan benen (menar ej att förminska er älskade pung kära män)? Eh, nej. Alltså verkligen NEJ. Jag vill bara få den plats han kan ta. Det där självklara spacet. Och det utan att trycka till och trampa ner andra.

Och nej, jag är inte ett offer och jag har inte varit för feg för att ta den plats jag vill ha. Jag vet min rätt till mitt space och jag har på alla sätt jag kan försökt ta den platsen. Men det är jävligt naivt att tro att en kvinna slåss om den på samma premisser som män. Det finns liksom ett myntat uttryck som heter "skön snubbe" men inte direkt ett som heter "skön kvinna" eller allra helst, "skön människa". Och alltså jag vet väl lika väl som ni att uttrycket "skön snubbe" med all rätt har förlorat sin glans, så det är på inget sätt något att eftersträva. Men det är innebörden jag vill åt.

Det självklara spacet 🙌.

(Om jag har några kränkta män bland läsarna: Jag fattar att inte alla män får den plats dom vill ha och att det finns andra former av förtryck än kön. Men hej, det här är mitt forum där jag pratar om mina erfarenheter, så vill ni prata om er får ni skaffa en egen blogg eller hänga på flashback.)

Ja hörni, tänk vad långt en kan sväva iväg från ljudet av några toner. Låten som triggade denna text är Two Man Gang. Den kanske verkar simpel men är fantastisk. Ungefär som mina ord i denna blogg (🖕 jante).

Nu överlever vi februari❣️