Just det, jag skulle andas också

Just det, jag skulle andas också

Andas stor.png

Hej, hallå! Nämen jag vet. Jag trodde också att jag hade slutat skriva. Att allt inre motstånd en gång för alla vunnit kampen och tystat ekot av mina frenetiska fingrar på tangenterna. Men nej, det har bara varit en lång och utdragen paus.

Jag har ingen bättre förklaring till tystnaden än livet som är MYCKET just nu. Får känslan av att jag upprepat det som nåt slags mantra senaste tiden. “Livet är mycket, liiiivet är mycket, LIVET är mycket, livet är MYCKET”. Osv. Men det kanske är för att det är just det.

Att beskriva allt som pågår är svårt och let’s be honest - inte alltför kul att läsa om. Men jag vill ändå ge er en förnimmelse av vad som har pågått/pågår inne i mitt huvud. Vi skulle kunna säga att ett axplock av tankar under en dag kan låta ungefär så här:

“Ska han på sig den tjocka fleecen eller den tunna? YR säger att det ska bli 10 grader men det ser FETT kallt ut. Jag får INTE glömma att lägga till rubriken i skissen. Frågan är om jag ska ringa hen innan eller efter lunch. Ska jag cykla? Det är ju skönare att slippa alla sepen på tuben men fan va jobbigt att ta sig uppför flåsbacken. Kommer vi få över 4 eller kommer den inte ens bli såld? Gröndal är ju ändå jävligt mysigt men jag gillar inte det där huset. Trädgård hade ju varit fint men kan vi bo så långt från tuben? Måste komma ihåg att kolla med Mattis om vi kan byta hämtning nästa vecka, eller var det veckan efter? Måste sätta en påminnelse om det. Fan nu har jag inte svarat på Helenas och Saras mess. Måste höra av mig till Mickan och höra hur resan var! Farmor har jag inte hälsat på på aslänge, tänk om hon dör imorrn - kolla med Mattis om vi kan åka dit i helgen. Vi borde åka till badhuset, kanske på söndag men då ska vi på tidig middag och kanske två visningar eller ska vi bara skita i det fast vi borde ju kolla det kan ju vara ett guldläge. Helvete nu är jag sen igen, fast jag har väl ingen tid att passa? Men jag måste börja jobba innan 9 så jag kan gå senast 16. Kuken nu är klockan 17. Jag borde träna, ska jag simma imorrn? Fast jag har sjukgymnasten och möte, hinner inte. Jag och Annika borde ta den där lunchen snart, måste boka in den. När målade jag naglarna sist? Tänk om boken skulle handla om dom. Måste komma ihåg att skriva ner det …………………………………..

Ah just det, jag skulle andas också.”

Okej okej. Jag fattar att det där inte va så kul läsning. Det var rätt osoft skrivet. Inga pauser. Inga mellanrum. Ett nytt spår som avbyter ett annat. Allmänt rörigt och kaosigt. Finns det ingen storyline eller??

Nä, det finns nog inte det. För det är precis så där mitt liv har varit och är just nu. Ingen kan väl motsäga sig det faktum att det är just MYCKET? Det är fan ett jävla mayhem av olika spår och processer som pågår på en och samma gång. Som drar åt olika håll.

Och det har varit lite upp och ner hur jag mår i det. Just nu, till min egen förvåning, mår jag ganska bra. Kanske för att mycket av det som är kaoset också är kul, eller att det bara är livet. Som relationer till människor som berör mitt hjärta eller roliga projekt jag jobbar med. Det funkar i alla fall och jag flyter på ytan, istället för under.

Men det är ju också så att i detta MYCKET så ryms inte så mycket mer än alla dom tusen saker som redan pågår. Dvs, jag har inte hunnit skriva. Hur mycket jag än älskar och vill det, så har det bara inte fått plats. Jag menar, ibland känns det som att jag knappt hinner andas. Rätt orimligt att dra fram datorn och börja skriva innan en har fått luft i lungorna?

Så ja, skrivandet har fått stuvas undan och även en del sociala relationer. Sånt jag verkligen gillar har fått mindre prioritet, ibland ingen alls. För grejen är att jag är inte, och kommer aldrig vara, en sån som hinner ALLT. Jag kommer inte läsa tre utbildningar samtidigt som jag jobbar 100%, har nyfixade naglar som jag ömt klappar min nyfödda bäbis på huvet med medans jag sippar på ett glas bubbel tillsammans med spännande människor på en livlig bar. Det är liksom inte jag. Pallar ej. Vill ej.

Samtidigt smärtar det min inre duktiga flicka nåt enormt, eftersom hon ska ju klara allt? Det gör ju alla andra? Eller? Det känns så lätt så när en börjar scrolla i feeden. Som att dom flesta gör det så bra. Typ perfekt.

Men kanske att det bara är bullshit. En del av den där falska marknadsföringsplanen alla vi duktiga flickor blivit matade med sen dag ett. Som säger att vi ska orka allt, med ett leende på läpparna, om det så ska kosta oss vår förmåga att andas.

Fuck. That.

Så här ligger jag i soffan en torsdagkväll. Ett glas rött på min högra sida och min sons mjukisdinosaurie på den andra. Jag hinner inte med allt och senaste inlägget på den här bloggen skrev jag för över två månader sen.

Vem bryr sig? Det är min blogg och jag bestämmer väl reglerna? Jag har skrivit nu. Det var fett. Och jag andas. Obehindrat, när jag vill.

Kommer jag avsluta med en låt? Det vet du. Här kommer en från geniet min son fick sitt namn ifrån.

Kramhej, kom ihåg att andas❣️❣️❣️

Bloody mother fucking asshole

Bloody mother fucking asshole

Vanmaktens bojor

Vanmaktens bojor