Det är rätt många i min närhet som har det svårt just nu. Som kämpar. Med olika saker och på olika sätt, men alla kämpar. Jag har också kämpat mycket i mitt liv. Just nu är det underbart nog rätt lite kamp för min del och det njuter jag av. Men jag kan bli så himla berörd av att se människors kamp. "Vadå tycker hon om att se människor lida?". Såklart inte, jag vill att alla jag älskar och bryr mig om ska må bra. Typ jämt. Det är nåt annat som berör mig i kampen.
Det finns en scen i filmen Tillsammans som jag älskar. En ensam gubbe sitter och dricker kaffe tillsammans med sin rörmokare. Han pratar om livet, att vara ensam och att leva tillsammans. Nånstans i sin monolog säger han: "Det är bara skit". Och jag ÄLSKAR den repliken! Varför? Tycker jag om när allt bara är skit? Nä. Men det är något så jävla befriande i att säga som det är, även när det inte är bra. Inget väluppfostrat "hur mår du - det är bra". Ingen polerad social media-lycka. Utan ett ärligt svar om hur det är. Just nu.
Alltså missuppfatta mig rätt. Ibland och kanske t.o.m. ofta är det bra och det är ju härligt! Som fan! Men det finns något så skevt i att det alltid ska vara bra, annars är det nåt som är fel. Jag tänker att må dåligt är en lika naturlig sak som att må bra. Inte lika rolig, absolut inte, men det är lika mycket ok som att må bra. Det är en del av det som kallas liiiivet. Eller så är det för mig i alla fall.
Vad har det här med kamp att göra? Och varför blir jag så berörd? Det finns någonting som händer när vi har det kämpigt. Som att några av dom lager av "jag är lyckad för jag är lycklig" skalas bort och så kommer något annat fram. En människa som har det svårt och kanske är skör. Men som framförallt är så jävla stark och modig. Någon som kämpar.
Jag ville skriva det här för att jag tycker att alla vi som har kämpat, kommer kämpa eller kämpar just nu, är fantastiska. Livet är underbart och det är också så jävla svårt. Vi har skapat en värld som ställer så mycket orimliga krav på oss som människor och ändå så klarar vi det. Det är värt att fira!
I mina högtalare strömmar just nu Det är inte lätt att leva. Du tänker kanske: "Åh nej, orka lyssna på nån jävla melankolisk depplåt en fredag-eftermiddag". Men den är inte deppig, den är peppig! Samtidigt som jag skriver dom här orden börjar min kropp röra sig i nåt slags obeskrivligt gung. Och om några sekunder kommer jag ställa mig på golvet och röja. Ba välkomna hur jävla svårt livet kan vara ibland, riktigt dansa skiten ur det.
(I min fantasi sätter du som läser just nu på den här låten, höjer volymen och gör samma sak. Och så börjar alla runtomkring dig också dansa. Och alla kramas och hoppar runt och ba: "DET ÄR INTE LÄTT ATT LEVA!". Och så händer det över hela världen. Samtidigt. Ett riktigt film-moment. Det händer inte, jag vet. Men hej, det är min fantasi så en kan ju få drömma 💃.)
Jag dedikerar den här posten till alla er som kämpar just nu. Till alla er okrönta hjältar.
🙌💪✌️💖💖💖
