Så nu startade jag den här bloggen för en vecka sen. Jag har inte delat med någon. Så det är nog bara jag, mig själv och moi som läser detta.
Idag undrar jag varför jag startade denna blogg överhuvudtaget? Jag la upp en post och sen tomt. Ingenting. Stopp i huvudet. Inga idéer. Nada. Möjligtvis en dammig känsla av jantelag.
En av mina rädslor med att börja skriva är just detta. Att jag ska sätta igång och sen blir det inget mer. Jag skriver inte. Jag är inte fyndig och smart. Jag LEVERERAR inte. För det är viktigt tydligen.
Så nu sitter jag här. Det är måndag. Jag är ensam hemma. Ingen vet att den här bloggen finns. Och taskiga tankar i huvudet undrar varför jag gjorde det här överhuvudtaget? Det är ju redan ett fett failure??
Eller?
Kanske är det precis så här det ska vara. Att jag gör det här bara för att jag gör det. För att jag vill det. För att det inte finns något stort viktigt slutmål som jag är en förlorare om jag inte når. Och även om det finns ett slutmål, så är vägen dit precis lika viktig - om inte viktigare. Oavsett om jag “lyckas” eller ej.
Varför överhuvudtaget? Ja, för att jag vill! Så kom du lilla rädsla som säger att det här var helt bortkastat. Jag gör det ändå!